Lungcancer är en komplicerad sjukdom med diffusa symtom som är vanliga vid många åkommor. Det är också den cancerform som leder till flest antal dödsfall i Sverige, men om cancern skulle upptäckas tidigare så kan fler behandlas. Eftersom en övervägande majoritet av alla cancerfall i Sverige upptäcks i primärvården så har primärvården en viktig roll i ett sådant arbete. I denna studie beskrivs lungcancer och primärvårdens roll, samt vilka problem och lösningar som primärvårdsläkare uppfattar kring arbetet med att identifiera lungcancerpatienter tidigare i sjukdomsförloppet. Denna studie finansierades av MSD Sverige. Författaren ansvarar själv för analys, resultat och tolkning. Vi vill rikta ett stort tack till alla intervjupersoner som tagit sig tid att bidra till denna studie.
Lund, september 2022 Peter Lindgren Verkställande direktör, IHE
Utdrag ur rapporten >>>
Sammanfattning
Lungcancer är den cancerform som leder till flest dödsfall i Sverige, motsvarande cirka 3 500 personer per år. En orsak är att lungcancer ofta ger diffusa symtom som även är vanliga vid andra tillstånd. Symtom debuterar ofta sent, vilket försvårar behandling. Cirka 70 procent av cancerfall i Sverige upptäcks i primärvården och därefter remitteras patienten till sjukhus för vidare undersökningar och behandling.
Denna rapport syftar till att undersöka vilka problem och vilka lösningar som primärvårdsläkare ser kring att upptäcka lungcancer tidigare inom primärvården. I rapporten ges också en översiktlig beskrivning av lungcancer och primärvårdens roll i Sverige. Genom att identifiera lungcancerpatienter tidigare i sjukdomsförloppet ges ökad möjlighet för behandling. Studien baseras på intervjuer med primärvårdsläkare samt kompletterande litteraturgenomgång.
Majoriteten av läkarna påpekade att det inte finns en specifik lösning som radikalt kan förbättra möjligheten att upptäcka tidig cancer inom primärvården. Lungcancer är dessutom en väldigt komplicerad sjukdom att upptäcka givet dess diffusa symtom, som ofta visar sig först sent i sjukdomen. Däremot nämndes olika mer generella åtgärder som tillsammans skulle kunna öka sannolikheten för att tidigare upptäcka lungcancer hos patienten. Dessa skulle inte bara påverka lungcancer, utan skulle få bredare effekter på primärvården och läkarnas arbetsförhållanden.
Nästan alla de intervjuade läkarna angav att de största hindren för att upptäcka lungcancer tidigare är brist på tid och brist på läkarkontinuitet. Tidsbrist och stress leder till att läkaren inte har tillräcklig tid att gå igenom journalen för tidigare sjukvårdsbesök och symtom, inte ges tillräcklig tid att lyssna och samtala med patienten, och inte ges tid för reflektion vilket är nödvändigt för en korrekt medicinsk bedömning. Stress beskrevs också påverka läkaren till att bli mer ”begränsad” i sin tanke, vilket därmed försämrar förutsättningarna för att ställa rätt diagnos. Mer tid medför därmed att läkaren har större möjlighet att ge en bättre vård.
Brist på läkarkontinuitet minskar möjligheten för läkaren att lära känna patienten och upptäcka förändringar hos patienten över tid. Några av läkarna beskrev hur man genom att känna sin patient och dennes ”normaltillstånd” lättare kan notera förändringar hos patienten kopplade till exempelvis lungcancer. När det saknas kontinuitet så blir det ännu viktigare att läkaren har tid både för sjukvårdsbesöket och för att gå igenom patientens journal för vårdkonsumtion och symtom över tid.
Ett annat tema som kom upp i intervjuerna som kan påverka möjligheten till tidig upptäckt var kunskap hos läkare och patienter. De flesta intervjupersoner bedömde att kunskapen hos läkare kring symtom på lungcancer var god, men några tog upp att utbildningsinsatser för att ytterligare höja kunskapsnivå kan vara bra. Många lyfte fram vikten av det kollegiala lärandet och diskussioner. I TIDIGARE UPPTÄCKT AV LUNGCANCER I PRIMÄRVÅRDEN IHE RAPPORT 2022:9 5 www.ihe.se intervjuer berördes även journalsystem och beslutstöd, där många beskrev att dessa var krångliga och tidskrävande.
Sammanfattningsvis var det främsta förslaget på lösning på problemen ovan att låta läkarna få mer tid med de patienter som behöver det och att säkerställa läkarkontinuitet. Det kan bidra till att lättare identifiera de patienter som behöver remitteras för vidare undersökningar. Kunskap om lungcancer är en förutsättning, och ökad kunskap om lungcancer kan vara positivt. Samtidigt måste varje nytt förslag utvärderas i relation till befintliga åtgärder och behov, så att de viktigaste åtgärderna prioriteras.
Användarvänliga journalsystem och beslutstöd sågs också som positivt, men i mer allmänna termer och mindre specifikt kopplat till just lungcancer. De pilotstudier för beslutsstöd som nu pågår på olika cancerområden däribland lungcancer kan, om de visar sig vara effektiva, bli ett välkommet tillskott för tidigare upptäckt av cancer. Liksom att det är viktigt att all vård är evidensbaserad, så är det viktigt att beslutsstöd också är evidensbaserade och ger verklig nytta för de läkare och vårdpersonal som ska använda dem i vardagen.
En mer riktad åtgärd för tidigare upptäckt av lungcancer är screening som pilottestas i Region Stockholm. Detta kan tillsammans med övriga åtgärder bidra till att upptäcka lungcancer tidigare hos patienterna.
Med ökat fokus på nära vård och därmed primärvården så finns höga förväntningar. Mer ansvar läggs på primärvården, samtidigt som det finns en stor brist på primärvårdsläkare. Här finns en konflikt. För att lyckas med tidigare upptäckt av lungcancer så krävs ett helhetsgrepp och en förståelse för det komplexa nätverk som primärvården verkar inom. Det innebär också att det kan vara svårt att hantera ett sjukdomsområde som exempelvis lungcancer isolerat, eftersom primärvården möter alla patienter och alla sjukdomar. Primärvårdens resurser måste räcka till alla. De åtgärder som togs upp av läkarna i intervjuerna kan tillsammans påverka tidpunkt för upptäckt. Flera av åtgärderna skulle kunna ge positiva effekter även på andra sjukdomsområden, och sannolikt också på läkarnas och vårdpersonalens arbetsmiljö. Det i sin tur kan få den positiva effekten att fler läkare stannar inom primärvården.
